ABOUT THE SHOW | BACK TO REPERTOIRE

PRESSBILDER:

Click on Any Photo to View/Download High Resolution Image

PASSION

EN MUSIKTEATERFÖRESTÄLLNING OM EN ARTISTS GRIPANDE RESA IN I RAMPLJUSET

QUOTES:

Fyra getingar i Expressen
"Succéunderhållning för finsmakare."
"En fascinerande berättelse om livets baksidor."

Tony Kaplan, Expressen

"Succéunderhållning för finsmakare."
"Den mångsidiga artisten Olivia Stevens har återvänt till Malmö. Efter sin prisade Zarah Leander-föreställning är hon nu här med en självutlämnande underhållning för finsmakare - 'Passion'. Det är en välskriven solouppvisning fylld av komik - med många tragiska förtecken.

Den handlar om den unga Bette Midler-imitatören Olivia Stevens, som ville bli något. Den handlar om en orolig själ i en orolig värld - showbusiness. Den handlar om hur hon blir förälskad i sin motspelare i Malmö - som visar sig vara gay.

Den handlar om audition-livets helvete. Om drömmar och om ensamhet i ett myller av genier, drogmissbrukare, vegetarianer och krävande människor. Om en värld där alla trampar på alla. Den handlar om den värld Olivia Stevens vistats i på jakt efter harmoni. Om hur hon på sin 30-årsdag hade tre jobb och en hjärnskakning samtidigt som hennes pappa låg döende i cancer. - Allt jag hade var mig

Olivia Stevens bjuder frikostigt på sig själv i en kvalitetsmättad föreställning. Denna lika förtrollande som fascinerande berättelse om livets baksidor kantas av tongångar signerade bland andra Fred Ebb och John Kander, Kurt Weill, Bernstein, Gershwin, Leonard Cohen och Björn å Benny. Punkten sätts med Jacques Brels 'Karusell' - och livet virvlar vidare.

Premiärpubliken i går kväll tackade med mycket långa och mycket varma applåder. Olivia Stevens, och hennes pianist Bosse Johansson, förtjänade varenda en. Succérepris på Victoria i Malmö i kväll."

Tony Kaplan, Expressen


Högsta betyg i tidningen i Cabaret Exchange, NY
"Stevens knockar oss med sitt råa framträdande."
"Briljans och naken ärlighet."
"Hon gör entré i en chic, svart kostym, och bryter av sången med historier ur sitt liv. Hon tar oss rakt in i en audition för den berömda teaterregissören och författaren Ariane Mnouchkine, på Théâtre du Soleil i Paris. Olivia står högst upp på en stege, och blir skräckslagen när Mnouchkine ber henne falla baklänges. Med sången för Stevens oss in i sin värld av minnen..."

Joe Regan Jr, Cabaret Exchange

"Den svensk- amerikanska skådespelerskan och sångerskan Olivia Stevens spelade nyligen sin ZARAH LEANDER kabaré, i Karen Kohlers prisbelönta Kabarett Fete. Leander, var en svensk, sjungande skådespelerska som blev den största stjärnan i Nazi Tyskland, när Dietrich nobbade Hitler. Stevens föreställning var enastående och har sedan dess spelats mycket både här och utomlands.

Nu är Olivia tillbaka med sin nya föreställning, PASSION, som spelas på the Metropolitan Room. Även den här gången har regissören, Eric Michael Gillett bidragit med skarp regi och pianisten Erich Rausch står bakom det starka musikaliska stödet. I 'Passion - En artists resa in i ljuset' utforskar Stevens sin egen livshistoria, och hennes mästerliga sång och skådespeleri får fritt spelrum i varierade sångstilar, på flera språk.

Hon gör entré i en chic, svart kostym till Kander & Ebbs 'The Singer', och bryter ibland av sången med en berättelse ur sitt liv. Hon forstätter direkt med att beskriva en audition för den berömda teaterregissören och författaren Ariane Mnouchkine, på Théâtre du Soleil i Paris. Olivia står högst upp på en stege, och blir skräckslagen när Mnouchkine ber henne att falla baklänges. Med sången 'Look Mommy, No Hands', för Stevens oss in i sin värld av minnen. En flashback till när hon kom för sent till den första repetitionen av CABARET där hon spelade Sally Bowles, och sedan blev förälskad i skådespelaren som spelade Cliff. Hon ger oss en bländande uppvisning som Sally, i en trotsig 'Don't Tell Mama', och en trånande 'Maybe This Time.' När hon upptäcker att skådespelaren är homosexuell svarar hon med en stolt och bitande 'Mein Herr,' på Svenska.

Föreställningens olika delar presenteras med rubriker, och 'Berättelsen om Besattheten' handlar om vegetarianen hon blir ihop med. Piafs, 'Hymne a L'Amour' sjunger hon med stor, teatral röst, - och den blir en bländande 'showcase' för hennes klassiskt tränade sopran. I 'Berättelsen om den stora Chansen' deltar Stevens i en vansinnig audition för rollen som Anita in West Side Story i Stockholm. Koreografen tycker inte hon dansar tillräckligt bra och hon får lämna audition. Hon prövar igen och när rollbesättningen utannonseras är rollen som Anita ännu inte tillsatt. Regissören säger att hon får rollen om hon lovar att dansa varje dag med koreografen, som avskyr henne. Hon gör det och firar triumfer. Vi får ett smakprov på rollen som blev hennes genombrott i, 'En sån som han' och 'Kärlek är Allt'.

Olivia sjunger Jacques Brels 'Ne Me Quitte Pas' med lågmäld intensitet och ett tänt ljus som belysning. En politisk och feministisk del ur Antigone leder in i den fräcka Friedrich Hollaender sången 'Ut med alla karlarna', och Olivias helt egna version av Judy Garlands 'The Man That Got Away'. Hon ingår en pakt med kärleken om och om igen och för oss hela vägen till besvikelsens brant med Leonard Cohen's 'Dance Me To The End of Love'. Vi får ta del av hela spektrat av Stevens brillians och nakna ärlighet.

Berättelsen tar oss tillbaka till ögonblicket när Stevens sitter högst upp på stegen, och nu faller hon orädd baklänges in i ljuset. I reprisen av 'Look Mommy, No Hands' inser hon att varje ögonblick och kärlek, var ett ett ögonblick av passion, och att hon nu har styrkan att vara stolt över det, och gå vidare.

Det mest briljanta ögonblicket i föreställningen är, den näst sista sången: Brels 'La Valse a Mille Temps (Karusell)' på Svenska. Den börjar långsamt och tempot ökar gradvis för varje vers. Stevens knockade oss med sitt glödande framträdande. Utan att missa en enda ton förmedlade hon skickligt sångens budskap, trots att hon sjöng på Svenska!!

I extranumret skapade Stevens en helt annan stämning och röstklang, med den charmanta Leander- sången 'Church Bells.'"

Joe Regan Jr, Cabaret Exchange


"Stevens får stående ovationer."
"Olivia Stevens är avväpnande. Hon är en vacker och sprudlande ung kvinna med ett generöst leende... Hon tar kommandot, och för oss förbehållslöst igenom glädje och djupaste sorg. Stevens är passion så fort hon går in på scenen.

Hon är skådespelerska. Hennes starka och mångfasetterade röst tar henne från berusande mörka toner till mjukare, högre höjder...det är skådespelartalangen, energin och dans träningen som driver hennes gestaltning med dramatik och elegans."

Elizabeth Ahlfors, Cabaret Scenes

"Precis som titeln på hennes föreställning på the Metropolitan Room, Olivia - Passion, är Olivia Stevens passion så fort hon går in på scenen. Hon bjuder in alla känslor sångerna har att erbjuda, och biter njutningslystet in i dem.

Hon är skådespelerska. Hennes starka och mångfasetterade röst tar henne från berusande mörka toner till mjukare och högre höjder. Men i den här föreställningen, som följer hennes karriär och romanser är det skådespelartalangen, energin och dans träningen som driver gestaltandet framåt med dramatik och grace.

Stevens har en robust röst och är extra spännande i de mjukare partierna: uppslukad av livsfrågor i 'Where I Want to Be' (Chess) av Andersson/Ulvaeus och Tim Rice. Och i den träffsäkra tomheten i 'Look Mommy, No Hands' (Keane). Regissören Eric Michael Gillett har gjort refrängen: 'Vad obetänksam man är när man är ung...' till navet som föreställningen kretsar runt.

Jag tyckte om Stevens spännande franska och tyska tolkningar med deras blandning av sentimentalitet och cynism, och jag fick jag en kick av att höra 'Cabaret' på Svenska. Stevens ackompanjerades av pianisten Eric Rausch."

Elizabeth Ahlfors, Cabaret Scenes


ARTICLES / INTERVIEWS WITH OLIVIA

Click on an image to read the full article